onsdag 30 december 2009

N.F.F och tema

Kamrat N.F är bortrest, jag tar tillfället i akt och sprider ut mina saker (böcker) i hela lägenheten, äter en mozarella till lunch, köpesparrissoppa med räkor till middag. Och om hon vill smaka på de utsökta tryfflarna vi fick av unga fröken W, får hon allt skynda sig hem.

Snart blir det nytt år igen, det betyder nya förhållningsregler. Det blir avspänt, på gränsen till mysigt i år. Kanske med en touch av pårökt. Det blir ärligt, skamlöst (i ordets mest bokstavliga betydelse) och otvunget. Samtdigt vill jag se årets tema som en härskarteknisk påbyggnadsutbildning, vi tar inte allt så allvarligt (som t. ex. ST). Andras åsikter om oss är av intresse men man kan ju bara tala om sig själv o.s.v.

Det faktum att 09 Strävan tar slut, innebär inte på något sätt att det är färdigt med arbete och ansvar för vår del. Men vi tonar ned vår pretentiösa sida till förmån för en distans till vårt öde.

Jag skulle också gärna ägna mig mer åt mystik och det ockulta nästa år.
Om ni tycker detta låter okej, hjälp mig då att döpa 2010 till något snitsigt. Gör det nu.

Er/ F. (i begrepp att skaffa ryggrad) Beauty

söndag 27 december 2009

Hus Jul

Eftersom ingen brydde sig om att svara på frågan i förra inlägget fick jag söka svaret själv. Som jag har sökt, letat ivrigt, vankat av och an, vridit mig i undrans plågor, men nu vet jag svaret. Jag känner mig som en ny människa, en bättre mer upplyst människa. Aldrig mer ska jag undra, aldrig mer..

Julen är nästan förbi. Jag har ätit så mycket prinskorv och bruna bönor att jag nästan, men bara nästan, tröttnat på det. WWA's julbord är nu också över, det var en mycket trevlig tillställning med mängder av mat och underhållning. Tillställningen var så fantastisk att någon utomstående yttrade en önskan om att få vara en fluga i taket.

Om ett par dagar är det dags för nyårsfirande, åter igen ska vi äta tills vi inte kan stå. Magen ska vara så fylld med mat att när man i ett sista tappert försök kastar in en köttbit i munnen på sin bordsgranne kommer den ramla ut igen, då har man lyckats.

Hus, jul, strålande jul! / N.F

torsdag 19 november 2009

Livets goda stunder

Igår var en dag i oturens och ilskans tecken, men det ska vi inte prata om nu. Nu tänker jag hylla gratismat och extrapriser.
Gårdagen medförde faktiskt något bra, 4 gratis wasa sandwich. Till en början var dom två, men jag och S.T gick förbi dom glada utdelarna en gång till och försökte se ut som att vi inte alls vart där 10 minuter tidigare. Tricket lyckades, glada ihågen med 4 wasa sandwich i fickorna skred vi fram på avenyn, S.T med turkost paraply N.F med huckle. Nästan anhalt blev konsum för köp av varma koppen för 11 förträffliga kronor.
Därefter tog jag N.F av mig hucklet och satte på mig det finaste leendet och fråga med den blidaste stämma om macdonalds kunde tänka sig att skänka två muggar till oss. Och se, det kunde dom.
Glada och nöjda över våra bravader gick S.T och N.F för att inta sin lunch. Varma koppen i mc donalds mugg och gratis pepparrots-sandwich, summan av denna deliciösa lunch uppgick i endast 11 kronor.
Vidare gillar ovanstående duo att diskutera extrapriser. Så här såg det ut för två dagar sen när vi på intranätet diskuterade om livets goda ting:

S.T säger: vet du vad 2,8rna kostar på coop konsum?
S.T säger: för 6 st alltså.
N.F säger: hmm.. 22 kronor?
S.T säger: ne, 13 kr MED PANT!
N.F säger: shiiiiiit!! Där ska jag jämt köpa min öl framöver!
S.T säger: ja du får nog skynda dig innan den tar slut :D
N.F säger: är det tillfälligt pris bara eller ska detta fantastiska vara för evigt?
S.T säger:jag tror det är tillfälligt
N.F säger: tänkte väl att det lät för bra för att vara för alltid :D
N.F säger:men vet du mer, på maxi kan man köpa två leverpastej för 18!!!! Det är najs! :D
S.T säger: MEN SHIT!

fredag 6 november 2009

Mina främsta intressen, städning och Jul

Idag har jag och N.F städat lite, vi drog fram spisen, skrubbade undersidan av köksskåpen med tops, suddade bort märken på golvet med radergummi, det gamla vanliga ni vet. Men när N.F skulle dammsuga sina väggar och tak glömde hon helt av att fälla ner persiennerna, nu tror alla i grannskapet att vi är psykiskt sjuka. Det gör inget.

Vi har även börjat julpynta så smått: julkrubban är framme, och en betlehemsstjärna, modell större, sitter i taket. Snart ska jag också börja på mitt pepparkakshus, jag har efter många diskussioner med mig själv beslutat att en Klippmoské kommer passa utmärkt i vår multikulturella miljö.

Ps. I morse satt vår granntant och tittade på mig genom sitt fönster i flera timmar. Jag är rädd.

/Er F.B

måndag 2 november 2009

Senaste nytt

Ärade kamrater och följeslagare, jag har förstått att en uppdatering önskas men jag tycker att det är någon annans tur att sköta det där nu. Varke S.S, S.T eller F.B tycks förstå värdet av att hålla sin blogg uppdaterad, så för att ni inte ska bli sjuka av oro eller behöva ligga sömnlösa på nätterna kommer här en sammanfattning av det senaste:

1. 4 av oss lever
2. 2 av oss befinner sig i Värmland
3. När 2 av oss lämnar Värmland åker resterande 2 dit
4. 2 av oss har firat halloween
5. 2 av oss har vart i Nueva estockholmo
6. 3 av oss såg på zombiewalken
7. 1 av oss önskade att hon faktiskt fick vara med
8. 2 av oss planerar redan julen och har börjat förberedelserna
9. 1 av oss önskar sig en tröglori och vill helst inte prata om något annat
10. 1 av oss lovar att tjat på resterande 3 för att få till en uppdaterad och fungerande blogg igen

/ Er tillgivna N.F

lördag 10 oktober 2009

Sleepover

Jag vill börja med att reda ut föregående veckas lilla missförstånd om flytt till hisingen. Jag ska inte flytta till Hisingen, jag ska inte heller leverera min vänskap via Kent. Jag förstår om många blev rädda och nervösa men jag hoppas att alla missförstånd är utredda och ni alla kan sova lugnt om natten igen.

Ikväll vankas det sleepover i kollektivet Svarta Hingsten. Egentligen skulle jag befunnit mig på inflyttningsfest. F.B skulle ha följt med som stöd eftersom min sociala kompetens inte visat sig uppnå några exceptionella höjder. Festhumöret tycks liksom värmen sprungit sin väg så i ren avundsjuka planerade vi en sleepover. Kamrat Sara och kamrat Hannah ska ha sleepover ikväll. Vi är inte bjudna, men vi vill verkligen inte vara sämre så vi har våran egen istället. Vad kamrat Sara & Hannah ska hitta på vet jag inte, vi tänker iallafall klä oss i pyjamas, dricka punköl, äta chipa och kolla på sex and the city. Kanske målar vi varandras naglar och flätar varandras hår också och kanske ska vi ha ett kuddkrig.

Över till något annat, jag är i akut behov av hjälp. Halloween närmar sig med stormsteg och jag vet inte alls vad jag ska klä ut mig till. Det bästa förslaget hittills är Tila Tequila. Problemet är bara att jag varken har stora bröst, tatueringar eller är asiat. Tips mottages mycket gärna!

S.T & S.S ni och kepsarna är saknade!

/ Er tillgivna N.F

torsdag 1 oktober 2009

Kära vänner och mycket trogna läsare, Tant SS vill här meddela att tidigt i morgon bitti bär det av över atlanten och bort mot de förenta staterna. Och trotts att jag är så stressad att jag inte längre vet vad jag heter, känner jag min plikt att blogga. Jag har idag ränt runt på stan för att införskaffa det sista, och tid tog det. Och eftersom Nervositet är mitt mellannamn så blev jag så förvirrad att jag satte mig på fel spårvagn och fick i stället skamset gå hem med svansen mellan benen. Jag har räknat ut allt som kan gå fel och det gör mig inte mer förberedd på det värsta. Jag vet att jag har en massa saker som jag borde fixa, eller egentligen redan borde ha fixat, jag kan bara inte komma på något av det så därför har jag satt mig som förstenad i soffan i stället och väntar på undergången.
Jag har ringt min mamma flertalet gånger idag och hon skrattar åt mig, men det är bara för att hon är lika dan. Jag kanske inte kommer tillbaka till Sverige igen eftersom jag inte vet om jag hittar på någon av de flygplatser som jag måste besöka. Men i så fall lovar jag att försöka få tag på en dator i det nya landet och fortsätta blogga där ifrån, och för er trogna internetläsare spelar det kanske ingen roll vart jag bloggar ifrån så ni kanske inte är så oroliga för det här trots allt. Själv är jag väldigt orolig.

Ett värdigt adjö, er trogna SS.

måndag 28 september 2009

Ett sista meddelande

Kära vänner och ovänner, N.F har lämnat skutan.
Det var igår vid 12-tiden som kamrat F.B lämnade sitt slutgiltiga besked i örådet. Det blev N.F som fick lämna skutan. Mätt i magen och med pannkakos i håret lämnade N.F kamraterna.
N.F är nu landsförvisad till Hisingen - The island of fun.
All kontakt med N.F kommer nu att ske via allas vår Kent.
Skulle någon mot förmodan sakna N.F och vilja ha en dos vänskap kommer Kent även att stå för denna i framtiden.

/ Er före detta vän N.F

torsdag 17 september 2009

Bollywood

Idag skulle tant S.S, tant F.B och tant N.F gå på Vodou-utställning. Det gjorde vi också, men vi var även på Bollywood utställning och blev filmstjärnor.




/ Er tillgivna N.F

onsdag 16 september 2009

Jag har lagom mycket fritid

Jag och N.F har flera fönster, vi använder dem till att spionera på grannar och förbipasserande. Grannen mittemot är en mycket spännande dam i åttioårsåldern. Hon har många besökare, men de stannar i regel inte längre än fem minuter, och går oftast därifrån med ett brett leende och något i handen. Besökarna är i åldern 17-80 år och har till synes ingenting gemensamt vare sig med grannen eller varandra. Varje gång vår granne går ut sätter hon en lapp på dörren. Vi tror att hon är infödd göterborgare och langare.

Vad gäller förbipasserande brukar vi kommentera det de gör, det får oss att känna gemenskap med dem. Om någon har bråttom hejar vi på dem. Om någon fotograferar in genom rutorna ber vi dem dra åt helvete. Problemet är bara att de inte hör oss särskilt bra.
Därför ska vi skaffa en megafon att fästa på fasaden. På det sättet kan vi kommunicera med våra medmänniskor utan för mycket ansträngning och utan att de kan se vilka vi är om vi skulle säga något mindre snällt. Vi tänker för säkerhets skull sätta upp megafonen på ovan nämnda grannes vägg så att hon blir ansvarig om någon skulle klaga.

/Den goda F.B

måndag 14 september 2009

Grönt är guldet!

Idag gjordes det pesto för hela slanten. Alla sparpengar vi hade skrapade vi ihop till det gröna guldet. Men det var det värt, för ack så god den var, och pesto hade vi över hela kroppen. Och jag fick använda min nya mixerstav som de fantastiska vännerna jag har gav mig som födelsedagsgåva i lördags. Vilken fantastisk uppfinning, den maskinen kommer klara allt den, det märkte jag det. Vi kommer ha det så bra ihop, jag och min mixerstav, jag ska mixa allt, tänk att inte behöva tugga maten. Det kan vara till nytta nu så här i svininfluensatider, och med tanke på att NF snorar oss alla i ansiktet och spottar snorslem i våran mat, och har börjat med vänskap så det står härliga till sedan hon bestämt sig för att ha någon form av sjukdom, så dröjer det nog inte länge innan vi sitter där med svinis upp över öronen. Och då! då har jag min mixerstav i högsta hugg. Tacka vet jag vänner som förstår vad man behöver!

Till vidare, nys i armvecket.

Högaktningsfullt, SS Af överklassen

fredag 11 september 2009

NF's vädjan till de högre makterna

Kära gud, buddah, ganesha, helge fossmo, allah eller vem det nu må vara.
Jag vädjar nu till er, jag står på mina bara knän och ber er, låt mig inte bli sjuk!
Jag har haft en fläckfritt immunförsvar fram tills igår kväll.
I arla väcktes jag inte av gräl, tvättmaskiner eller sånger i duschen, nej, en värkande hals och en oförmåga att svälja.
Så Helge, om det är du som bestämmer, vi är ju nästan släkt, prata med dina kontakter och ge mig iallafall en frisk helg. Till veckan kan jag tänka mig att vara sjuk men inte idag och inte imorgon. Okej?

Tack på förhand.

Armeeeeen/ N.F

torsdag 10 september 2009

Medan NF bakar bröd och FB läser språket sitter SS och bloggar som den duktiga bloggare SS är

Jag tänkte jag skulle efterfråga mer filmer på lajv, vi sökte efter filmer på lajv på youtube eftersom vi så gärna ville insupa denna fantastiska kultur, men det var väldigt dåligt med lajv in action. Någon som kan tipsa om något ställe där vi kan få se hur ett lajv går till.

lördag 5 september 2009

Normer och vänner

Nu har även S.T och S.S vågat sig på en uppdatering och då vill N.F inte vara sämre.

Egentligen tänkte jag hylla kollektivtrafiken så här på årsdagen för dagen då kollektivtrafiken inte visade sig från sin bästa sida, eller snarare inte visade sig alls. Jag har många goda minnen att tacka kollektivtrafiken för och minst lika många dåliga. I slutändan väger de ändå jämt, så vi tänker fortsätta att umgås, jag och kollektivtrafiken, kollektivtrafiken och jag.


Men..


Det här är inte dagens ämne, dagens ämne är inte heller bakning eller söndagsångest. Ämnet idag kommer vara vänner och normer. F.B sa igår något som höll mig vaken ett par minuter extra inatt, är det så att ens vänner är de som sätter normen för vilka man vidare väljer att umgås med. Jag ville först förneka det här men vid närmare eftertanke insåg jag att det nog var rätt. För visst har mina senaste bekantskaper påmint läskigt mycket om mina tidigare vänner. De har vart skrikiga, påhittiga, kreativa och hysteriska. Därmed har vi kanske också förklaringen till varför jag är så dålig på att hitta nya vänner och behålla dom, det är helt enkelt för stora skor att fylla. Det är som att klapma runt i ett par 46:or när du egentligen knappt kan ha storlek 35. Och när det kommer till skor slutar det alltid med att jag väljer att ta på mig minna gamla ingådda skor, för man vill ju inte riskera att få skavsår av de nya blänkande skorna.

"Gamla vänner och gamla skor är bekvämast"

/Er tillgivna N.F

Stundom slumrar även den gode Homeros...

Jag gillar min kamrat S.T, men delar inte hans värderingar. S.T kollar för mycket på tv.
Tävla på ni kära vänner, så bakar jag en tjinuskitårta så länge.

F.B

fredag 4 september 2009

En påminnelse

Försöka duger inte & livet är en tävling!

S.T

torsdag 3 september 2009

Det finns inget att göra åt dem, det är bara att roas av dem.

Jag blev beordrad att skriva något ur mitt liv, och efter att jag utrustat mig med en öl och min vän svenska akademiens ordlista tänkte jag berätta om mitt möte med en väldigt stolt man. Jag har under mina dagar som människa förstått att det finns många stolta män, men jag finner det lika underhållande varje gång min stilla gång möter deras vägar.
Efter våran tur till IKEA, som bara det var en upplevelse i sig som skapade otrolig förvirring men också fick oss lyckliga vid tanken på att vi sparade hundralappar (prinsessbakelse OCH kaffe för endast 11 kronor och 50 öre, ja mina damer och herrar ni hörde rätt endast 11 och 50.) Förlåt, i min upprymdhet över det fantastiska IKEA kom jag helt bort från ämnet, men som sagt, jag var på väg hem på spårvagnen och eftersom vagnen var näst intill tom, så när som på en man eller möjligtvis två, så bredde jag ut mig över sätet, jag gillar att göra så, kanske för att förhindra människor för att känna att det är lättilgängligt att sätta sig bredvid mig, MEN eftersom jag ser så intresert ut så ville mannen jag ska berätta om, som var i 20-25års åldern sitta bredvid mig. När han satt sig till rätta så tittade han på mig och utbrast: 87 armhävningar på raken fattar du eller!

Jag viste inte riktigt vad jag skulle svara, muskler har aldrig riktigt imponerat mig, jag svarade något i stil med:Jasså?

Mannen fortsätter: Ah! Känn på mina muskler, Känn på mina muskler!

Jag försöker avböjja bestämt men vänligt: Nej det är lugnt.

Mannen: Jo, men kom igen känn på mina muskler.

Jag fortsätter med ett: Nej jag tror inte det.

Mannen: Jo men kom igen känn, bara lite, dom är onaturligt starka!

Jag: Jaha du där ser man.

Mannen tar en paus, kanske för att komma på nästa "smidiga" move att få berätta om hur stolt han är över sig själv. Sen säger han: Asså, jag är inte sjuk, det är inte därför jag är hes, så du behöver inte vara orolig, det är bara halsen annars är jag helt frisk så jag är inte sjuk!

Jag: Nej okej, det är lugnt, jag är inte orolig.

Mannen: Asså, det är det att jag rappat för mycket, du vet hur det är, man står i studion du vet och alla bara står och pratar och man måste ju höras du vet så man måste liksom ta i så, så det är därför jag är hes.

Jag: Jaha, jobbigt.

Mannen sitter tyst och tänker en stund till innan han känner att han måste få berätta mer om sig själv.
Jag själv tittar ut genom fönstret och biter mig i läppen för att inte skratta, jag vill ju inte direkt förolämpa mannen som just förklarat för mig hur stark han är.

Mannen: Ja asså rappen och boxningen, det är det jag verkligen sattsar på, blir det inget med det, så är det fan inte värt! Det är verkligen det jag lägger min energi på. Jag rappar och jag boxxas det är det jag gör!

Jag: Jasså.

Och jag har aldrig tidigare velat så gärna att spårvagnen ska gå fortare som då, jag ville bara av så jag kunde få skratta, jag tittar desperat ut genom fönstret och försöker verkligen bita ihop så gott jag kan. Men jag log, och Le, det var det sämsta jag kunde göra, mannen bara mal på om hur hans tränare tycker att han borde byta viktklass, men att han helre vill få bra resultat och om hur det är viktigt att ha ett bra resultat med många segrar. Jag vet inte vad jag ska svara, men jag tror inte att det spelar någon roll, jag tror att det enda denna man vill är att visa sin stolthet.

Tillslut stannar spårvagnen och jag får gå av, mannen försöker envist hjälpa mig av med min stora packning, men jag insisterar på att jag klarar mig själv. Mannen säger hejdå, och att han hoppas att vi ses igen. Jag springer av och skrattar ett efterlängtat skratt.

Nu är min öl slut och jag har gjort min plikt.
För övrigt anser jag att Kartago bör förgöras.

Med vänliga hälsningar
Högaktingsfullt SS

måndag 31 augusti 2009

När F.B sover dansar N.F bordet

F.B sover tryggt i sin bädd och jag kan inte sova.
Istället för att rulla tummar och räkna får tänker jag berätta om dagens eskapader.
IKEA. Egentligen behövs inget mer sägas, för det säger väl allt, VI HAR SPARAT TUSENLAPPAR!!

Daycenter klarade trots alla farhågor av att färdas runt hela ikea, inhandla det som skulles och problem uppstod endast på lampavdelningen och i kassan.
I kassan sipprade all energi ut och vi gick på sparlåga fram till korvkön där vi såklart SPARADE HUNDRALAPPAR.

Dagens tack går här med till Ingvard Kamprad och barnen i Afrika för deras ständiga generositet.

/ Er tillgivna N.F

söndag 30 augusti 2009

Jag läste nyligen en skojig bok. I början verkade den lovande, framåt slutet satt jag och fnissade hysteriskt. Boken heter Myten om det svaga könet och är skriven av en man vid namn Ashley Montagu. Den handlar om hur kvinnor har bättre fysik och likvärdigt psyke med mannen.
Tillåt mig citera hans slutsats:

"Jag har ett förslag att göra som, även om det medför vissa praktiska svårigheter och jämkningar i början, borde kunna lösa många av de problem som bekymrar människorna och skadar samhället. Det är annars en mycket enkel lösning- alltför enkel, kommer nog många att tycka. Jag föreslår att arbetsdagen för alla gifta förkortas på frivillig basis till hälften av det normala, det vill säga till fyra timmar om dagen."

Det är sant som det sagts: Det finns inga dåliga idéer.

Högaktningsfullt F.B

Nummer två

N.F ska i detta här och nu skriva sitt första inlägg.
Egentligen hade jag tänkt att skriva om flyttlass och flyttkartonger men något i maggropen kändes inte riktigt rätt. Kanske var det hunger eller så var det helt enkelt magkänslan som sa ifrån. Istället ska jag skriva om ett ständigt aktuellt ämne, något som ligger oss alla varmt om hjärtat, nämligen bajs och speciella bajstider.
Det finns få saker som fascinerar mig så mycket som speciella bajstider.
Jag har förstått att det inte är något ovanligt att på bestämd tid göra nummer två, skita, lägga en kabel, tömma tarmen, gå på toa.. ja kärt intresse har många namn.
På bestämd tidpunkt säger magen till, och ja, då får hjärnan säga vad den vill.
Ivärmland brukar detta fenomen benämnas som "skita möra", vilket är precis vad det låter som, att skita på morgonen. Att skita på morgonen är en lika viktig syssla som att äta frukost eller läsa morgontidningen. Om någon skulle ha misslyckats med att skita möra innebär det stora bekymmer, inte bara för personen som inte fått ur sig nummer 2, utan även för närmast sörjande. Det är det stora samtalsämnet och oroliga telefonsamtal rings och lugnet lägger sig inte förrens man fått bekräftat att nummer 2 nu gjorts och att personen i fråga nu mår bra.

Det är med stor skam jag erkänner att jag inte förstått det här med att göra nummer två på bestämd tidpunkt, inte heller har jag förstått att det är lika mycket av ett samtalsämne som vädret och den ökande arbetslösheten.

/ Er tillgivna N.F

söndag 23 augusti 2009

Jag måste byta lösen

Min lösensumma har runnit mig ut ur sanden, rakt ner i handen. Idag har jag tittat och ätit mat, jag har lyssnat på Caesars Palace och jag har inte gillat det alls. Jag har diskat ölglas som inte är mina, de är nog ingens skulle jag tro. Vi, alltså mitt crew som backar mig, och jag har hittat en ny punkbärs. Den finns på Willys som vi aldrig mer kommer att handla på, och de är från Bergslagen, stället där delar av mitt crew har bott. Det var ingen bra tid.

/ S.T