Ett sista meddelande

Kära vänner och ovänner, N.F har lämnat skutan.
Det var igår vid 12-tiden som kamrat F.B lämnade sitt slutgiltiga besked i örådet. Det blev N.F som fick lämna skutan. Mätt i magen och med pannkakos i håret lämnade N.F kamraterna.
N.F är nu landsförvisad till Hisingen - The island of fun.
All kontakt med N.F kommer nu att ske via allas vår Kent.
Skulle någon mot förmodan sakna N.F och vilja ha en dos vänskap kommer Kent även att stå för denna i framtiden.

/ Er före detta vän N.F

Bollywood

Idag skulle tant S.S, tant F.B och tant N.F gå på Vodou-utställning. Det gjorde vi också, men vi var även på Bollywood utställning och blev filmstjärnor.




/ Er tillgivna N.F

Jag har lagom mycket fritid

Jag och N.F har flera fönster, vi använder dem till att spionera på grannar och förbipasserande. Grannen mittemot är en mycket spännande dam i åttioårsåldern. Hon har många besökare, men de stannar i regel inte längre än fem minuter, och går oftast därifrån med ett brett leende och något i handen. Besökarna är i åldern 17-80 år och har till synes ingenting gemensamt vare sig med grannen eller varandra. Varje gång vår granne går ut sätter hon en lapp på dörren. Vi tror att hon är infödd göterborgare och langare.

Vad gäller förbipasserande brukar vi kommentera det de gör, det får oss att känna gemenskap med dem. Om någon har bråttom hejar vi på dem. Om någon fotograferar in genom rutorna ber vi dem dra åt helvete. Problemet är bara att de inte hör oss särskilt bra.
Därför ska vi skaffa en megafon att fästa på fasaden. På det sättet kan vi kommunicera med våra medmänniskor utan för mycket ansträngning och utan att de kan se vilka vi är om vi skulle säga något mindre snällt. Vi tänker för säkerhets skull sätta upp megafonen på ovan nämnda grannes vägg så att hon blir ansvarig om någon skulle klaga.

/Den goda F.B

Grönt är guldet!

Idag gjordes det pesto för hela slanten. Alla sparpengar vi hade skrapade vi ihop till det gröna guldet. Men det var det värt, för ack så god den var, och pesto hade vi över hela kroppen. Och jag fick använda min nya mixerstav som de fantastiska vännerna jag har gav mig som födelsedagsgåva i lördags. Vilken fantastisk uppfinning, den maskinen kommer klara allt den, det märkte jag det. Vi kommer ha det så bra ihop, jag och min mixerstav, jag ska mixa allt, tänk att inte behöva tugga maten. Det kan vara till nytta nu så här i svininfluensatider, och med tanke på att NF snorar oss alla i ansiktet och spottar snorslem i våran mat, och har börjat med vänskap så det står härliga till sedan hon bestämt sig för att ha någon form av sjukdom, så dröjer det nog inte länge innan vi sitter där med svinis upp över öronen. Och då! då har jag min mixerstav i högsta hugg. Tacka vet jag vänner som förstår vad man behöver!

Till vidare, nys i armvecket.

Högaktningsfullt, SS Af överklassen

NF's vädjan till de högre makterna

Kära gud, buddah, ganesha, helge fossmo, allah eller vem det nu må vara.
Jag vädjar nu till er, jag står på mina bara knän och ber er, låt mig inte bli sjuk!
Jag har haft en fläckfritt immunförsvar fram tills igår kväll.
I arla väcktes jag inte av gräl, tvättmaskiner eller sånger i duschen, nej, en värkande hals och en oförmåga att svälja.
Så Helge, om det är du som bestämmer, vi är ju nästan släkt, prata med dina kontakter och ge mig iallafall en frisk helg. Till veckan kan jag tänka mig att vara sjuk men inte idag och inte imorgon. Okej?

Tack på förhand.

Armeeeeen/ N.F

Medan NF bakar bröd och FB läser språket sitter SS och bloggar som den duktiga bloggare SS är

Jag tänkte jag skulle efterfråga mer filmer på lajv, vi sökte efter filmer på lajv på youtube eftersom vi så gärna ville insupa denna fantastiska kultur, men det var väldigt dåligt med lajv in action. Någon som kan tipsa om något ställe där vi kan få se hur ett lajv går till.

Normer och vänner

Nu har även S.T och S.S vågat sig på en uppdatering och då vill N.F inte vara sämre.

Egentligen tänkte jag hylla kollektivtrafiken så här på årsdagen för dagen då kollektivtrafiken inte visade sig från sin bästa sida, eller snarare inte visade sig alls. Jag har många goda minnen att tacka kollektivtrafiken för och minst lika många dåliga. I slutändan väger de ändå jämt, så vi tänker fortsätta att umgås, jag och kollektivtrafiken, kollektivtrafiken och jag.

Men..

Det här är inte dagens ämne, dagens ämne är inte heller bakning eller söndagsångest. Ämnet idag kommer vara vänner och normer. F.B sa igår något som höll mig vaken ett par minuter extra inatt, är det så att ens vänner är de som sätter normen för vilka man vidare väljer att umgås med. Jag ville först förneka det här men vid närmare eftertanke insåg jag att det nog var rätt. För visst har mina senaste bekantskaper påmint läskigt mycket om mina tidigare vänner. De har vart skrikiga, påhittiga, kreativa och hysteriska. Därmed har vi kanske också förklaringen till varför jag är så dålig på att hitta nya vänner och behålla dom, det är helt enkelt för stora skor att fylla. Det är som att klapma runt i ett par 46:or när du egentligen knappt kan ha storlek 35. Och när det kommer till skor slutar det alltid med att jag väljer att ta på mig minna gamla ingådda skor, för man vill ju inte riskera att få skavsår av de nya blänkande skorna.

"Gamla vänner och gamla skor är bekvämast"

/Er tillgivna N.F

Stundom slumrar även den gode Homeros...

Jag gillar min kamrat S.T, men delar inte hans värderingar. S.T kollar för mycket på tv.
Tävla på ni kära vänner, så bakar jag en tjinuskitårta så länge.

F.B

En påminnelse

Försöka duger inte & livet är en tävling!

S.T

Det finns inget att göra åt dem, det är bara att roas av dem.

Jag blev beordrad att skriva något ur mitt liv, och efter att jag utrustat mig med en öl och min vän svenska akademiens ordlista tänkte jag berätta om mitt möte med en väldigt stolt man. Jag har under mina dagar som människa förstått att det finns många stolta män, men jag finner det lika underhållande varje gång min stilla gång möter deras vägar.
Efter våran tur till IKEA, som bara det var en upplevelse i sig som skapade otrolig förvirring men också fick oss lyckliga vid tanken på att vi sparade hundralappar (prinsessbakelse OCH kaffe för endast 11 kronor och 50 öre, ja mina damer och herrar ni hörde rätt endast 11 och 50.) Förlåt, i min upprymdhet över det fantastiska IKEA kom jag helt bort från ämnet, men som sagt, jag var på väg hem på spårvagnen och eftersom vagnen var näst intill tom, så när som på en man eller möjligtvis två, så bredde jag ut mig över sätet, jag gillar att göra så, kanske för att förhindra människor för att känna att det är lättilgängligt att sätta sig bredvid mig, MEN eftersom jag ser så intresert ut så ville mannen jag ska berätta om, som var i 20-25års åldern sitta bredvid mig. När han satt sig till rätta så tittade han på mig och utbrast: 87 armhävningar på raken fattar du eller!

Jag viste inte riktigt vad jag skulle svara, muskler har aldrig riktigt imponerat mig, jag svarade något i stil med:Jasså?

Mannen fortsätter: Ah! Känn på mina muskler, Känn på mina muskler!

Jag försöker avböjja bestämt men vänligt: Nej det är lugnt.

Mannen: Jo, men kom igen känn på mina muskler.

Jag fortsätter med ett: Nej jag tror inte det.

Mannen: Jo men kom igen känn, bara lite, dom är onaturligt starka!

Jag: Jaha du där ser man.

Mannen tar en paus, kanske för att komma på nästa "smidiga" move att få berätta om hur stolt han är över sig själv. Sen säger han: Asså, jag är inte sjuk, det är inte därför jag är hes, så du behöver inte vara orolig, det är bara halsen annars är jag helt frisk så jag är inte sjuk!

Jag: Nej okej, det är lugnt, jag är inte orolig.

Mannen: Asså, det är det att jag rappat för mycket, du vet hur det är, man står i studion du vet och alla bara står och pratar och man måste ju höras du vet så man måste liksom ta i så, så det är därför jag är hes.

Jag: Jaha, jobbigt.

Mannen sitter tyst och tänker en stund till innan han känner att han måste få berätta mer om sig själv.
Jag själv tittar ut genom fönstret och biter mig i läppen för att inte skratta, jag vill ju inte direkt förolämpa mannen som just förklarat för mig hur stark han är.

Mannen: Ja asså rappen och boxningen, det är det jag verkligen sattsar på, blir det inget med det, så är det fan inte värt! Det är verkligen det jag lägger min energi på. Jag rappar och jag boxxas det är det jag gör!

Jag: Jasså.

Och jag har aldrig tidigare velat så gärna att spårvagnen ska gå fortare som då, jag ville bara av så jag kunde få skratta, jag tittar desperat ut genom fönstret och försöker verkligen bita ihop så gott jag kan. Men jag log, och Le, det var det sämsta jag kunde göra, mannen bara mal på om hur hans tränare tycker att han borde byta viktklass, men att han helre vill få bra resultat och om hur det är viktigt att ha ett bra resultat med många segrar. Jag vet inte vad jag ska svara, men jag tror inte att det spelar någon roll, jag tror att det enda denna man vill är att visa sin stolthet.

Tillslut stannar spårvagnen och jag får gå av, mannen försöker envist hjälpa mig av med min stora packning, men jag insisterar på att jag klarar mig själv. Mannen säger hejdå, och att han hoppas att vi ses igen. Jag springer av och skrattar ett efterlängtat skratt.

Nu är min öl slut och jag har gjort min plikt.
För övrigt anser jag att Kartago bör förgöras.

Med vänliga hälsningar
Högaktingsfullt SS