O dessa! dessa!

Idag var jag på ett möte med representanter för härskartekniska högskolan, de visade var skåpet skulle stå. Helt ogenerat.
Jag lärde mig ett och annat, framförallt om hur oerhört lätt det är att använda sina kunskaper särskilt på blottad strupe.
Så om du ser mig ute på stan i munkavle, bli inte förvånad.

Ps. Kära värld! Jag syftar naturligtvis på alla resurser som människorna har, denna outsinliga energi. Och hundrapoängsfrågan: Vad kan det betyda?

F.B.

Om någon skulle råka undra..

.. så går det åt helvete med allt.

Inget går bra längre, allting jag tar i blir till bajs och det som en gång var rätt är nu bara fel fel fel, men vet ni vad det fina i kråksången är?
Jag orkar inte bry mig mer. I vanliga fall hade jag lagt mig ned och gråtit av alla dessa nederlag, jag hade slutat sova för att istället ransaka mig själv och alla fel jag gör. Jag hade som vanligt sprungit hejdlöst in i väggen med huvudet först.
Därför är det skönt att för första gången i hela mitt liv inte bry sig längre och bara konstatera att det är inte hela världen, världen går inte under för att jag misslyckas på alla mina tentor.
Så nu sitter självaste Negerfot här och rycker på axlarna och konstaterar att världen faktiskt finns kvar där utanför, något mörk och grå, men nog finns den kvar alltid.