Sleepover

Jag vill börja med att reda ut föregående veckas lilla missförstånd om flytt till hisingen. Jag ska inte flytta till Hisingen, jag ska inte heller leverera min vänskap via Kent. Jag förstår om många blev rädda och nervösa men jag hoppas att alla missförstånd är utredda och ni alla kan sova lugnt om natten igen.

Ikväll vankas det sleepover i kollektivet Svarta Hingsten. Egentligen skulle jag befunnit mig på inflyttningsfest. F.B skulle ha följt med som stöd eftersom min sociala kompetens inte visat sig uppnå några exceptionella höjder. Festhumöret tycks liksom värmen sprungit sin väg så i ren avundsjuka planerade vi en sleepover. Kamrat Sara och kamrat Hannah ska ha sleepover ikväll. Vi är inte bjudna, men vi vill verkligen inte vara sämre så vi har våran egen istället. Vad kamrat Sara & Hannah ska hitta på vet jag inte, vi tänker iallafall klä oss i pyjamas, dricka punköl, äta chipa och kolla på sex and the city. Kanske målar vi varandras naglar och flätar varandras hår också och kanske ska vi ha ett kuddkrig.

Över till något annat, jag är i akut behov av hjälp. Halloween närmar sig med stormsteg och jag vet inte alls vad jag ska klä ut mig till. Det bästa förslaget hittills är Tila Tequila. Problemet är bara att jag varken har stora bröst, tatueringar eller är asiat. Tips mottages mycket gärna!

S.T & S.S ni och kepsarna är saknade!

/ Er tillgivna N.F

Kära vänner och mycket trogna läsare, Tant SS vill här meddela att tidigt i morgon bitti bär det av över atlanten och bort mot de förenta staterna. Och trotts att jag är så stressad att jag inte längre vet vad jag heter, känner jag min plikt att blogga. Jag har idag ränt runt på stan för att införskaffa det sista, och tid tog det. Och eftersom Nervositet är mitt mellannamn så blev jag så förvirrad att jag satte mig på fel spårvagn och fick i stället skamset gå hem med svansen mellan benen. Jag har räknat ut allt som kan gå fel och det gör mig inte mer förberedd på det värsta. Jag vet att jag har en massa saker som jag borde fixa, eller egentligen redan borde ha fixat, jag kan bara inte komma på något av det så därför har jag satt mig som förstenad i soffan i stället och väntar på undergången.
Jag har ringt min mamma flertalet gånger idag och hon skrattar åt mig, men det är bara för att hon är lika dan. Jag kanske inte kommer tillbaka till Sverige igen eftersom jag inte vet om jag hittar på någon av de flygplatser som jag måste besöka. Men i så fall lovar jag att försöka få tag på en dator i det nya landet och fortsätta blogga där ifrån, och för er trogna internetläsare spelar det kanske ingen roll vart jag bloggar ifrån så ni kanske inte är så oroliga för det här trots allt. Själv är jag väldigt orolig.

Ett värdigt adjö, er trogna SS.